chelseasmilex

Hej.

ja, jag vet att jag skrev att jag skulle blir mer aktiv men är inte så lätt när man inte vet vad man ska skriva om då det inte händer något roligt i mitt liv.

Men känner att jag behöver skriva av mig lite så ni får stå ut med ett sånt inlägg.

kan börja med att jag känner mig så ensam.

Har börjat känna mer och mer behov av närhet och att få känna mig omtyck och älskad av någon.

vill liksom att någon ska tycka om mig, tycka om min personlighet, mitt utseende ..ja hela jag helt enkelt.

Varit singel i över 6 år nu, det börjar kännas faktiskt då denna ensamhet äter upp mig sakta med säkert inifrån.

kan inte ens komma ihåg hur det känns att ha någon jämte sig när man sover som håller om en och det första man ser när man vaknar. Vill kunna längta efter någon, se fram emot att träffa någon och har det där pirret i magen. Är så jobbigt att man är typ den enda singlen i min vänskapskrets.

Känns så jobbigt när man är på fest och alla sitter där med sina pojkvänner/flickvänner och gullar med varandra medan jag sitter där och försöker inte visa att jag tycker det är skit jobbigt och letar upp första bästa katt för att ha någon att krama. Så som det känns nu så känns det hopplöst för mig att kunna hitta någon då jag varje gång trättar eller snackar med en kille så visar det sig att jag dög inte åt dom, ingen ger mig tid till att kunna visa mitt riktiga jag då dom tröttnar för att jag är så blyg och har svårt för att öppna upp mig helt direkt, det tar tid för mig för att jag ska kunna känna mig bekväm med någon då jag har sånt lågt självfötroende på grund av min vikt och att jag har hela tiden i bakhuvdet att "du är dödligt fet och ingen kille vill ha en sån tjej"

Sen är jag inte den som direkt går rakt på sak och frågar om det blir något med den snubben man kanske träffar då jag bara varit med om negativa saker när jag väl har frågat så jag vågar liksom inte.

Jag förstår inte hur lätt andra kan ha det med att skaffa pojkvän eller flickvän.

ni ska bara veta att gå med denna känsla att jag inte duger och kommer aldrig hitta någon tar så mycket på mig, visst nu har jag börjat rasa i vikt och har gått ner nästan 20 kilo på 3 månader typ men har en ständig känsla att jag inte kommer gå ner tillräckligt för att vara bekväm med mig själv. insåg liksom att det är mindre en två månader kvar till swdenrock och där vill jag vara snygg och bekväm med mig själv, det var mitt mål men nu känns det hopplöst igen, ska verkligen kämpa så jag lyckas men just nu har jag ingen motivaton till något då jag äcklas av att bara se mig själv i speglen i bara underkläder. Kommer nog aldrig ifrån det heller men vill bara må bra över mig själv. 

usch nej nu blev jag ledsen, hatar att vara ensam hemma för det är då man märker hur ensam man egentligen är.

nej nu ska jag sluta.

Förlåt för lite för djupa tankar men behöver skriva av mig ibland.

puss.