väntan.
Hej, tillståndet hemma är inte bättre, han ligger och sover för det mesta och när han väl är vaken så kan han knappt andas, han får morfin och något mer insprutat flera gånger om dagen som gör att han sover så mycket.
känns som att han knappt är kontaktbar längre. Han kände inte igen mammas kompis som var här innan, han trodde det var en av sköterskorna, men mig och mamma känner han igen som tur är.
Det handlar om dagar nu, det är fruktasnvärt jobbigt att bara gå och vänta.
Vill ju hans bästa, det är ju att han ska få somna in så att han slipper den här plågan.
Har varit hemma sen i onsdags, drog inte ut på james som jag brukar nu för jag känner att jag har ingen lust att festa till det när det är som det är hemma, kände att mamma behöver mig, hon ska inte vara själv.
så jag blir hemma imorgon med, kanske blir hemma hela veckan, det vet jag inte.
men skolan har allafall förståelse för det som händer så det är skönt, var dock hemifrån några timmar igår, skulle till grabbarna och filma, drog dit blev inget filmande utan blev bara att vi satt och snackade och glodde film, men det var faktiskt riktigt skönt att bara vara där, komma på andra tankar, även fast jag halvt satt och grät på bussen in för det kändes som att alla mina låtar på mobilen kopplades ihop med det hemma, och när jag kom till dom så var jag nära några gånger och börja gråta då, men det var skönt och bara umgås med dom och tänka på annat. behövde nog det. Det är just väntan som är det jobbigaste, att inte veta hur lång tid det är kvar, kommer han vara kvar på fredag? det vet vi inte.
Ska väl försöka sova nu.
och gosa med min söta lilla kattunge som ligger i min säng.